det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt

Idag var det dags för Tjejmilen, något som blivit ett årligt event för mig, mamma och Olivia. Då jag endast kan räkna de gånger jag sprungit det senaste året på en hand var förväntningarna minst sagt låga. Speciellt med tanke på att jag varit allmänt lat den senaste månaden. I och med att mamma också hade onda knän bestämde vi innan loppet att vi skulle testa att jogga och gå om det blev för jobbigt eller om vi fick ont.

Till min och mammas stora förvåning gick loppet över förväntan och vi sprang hela på 1 timme, vilket såklart kändes himla bra! Att jag kommer ha sjukt ont i kroppen imorgon på jobbet är en annan historia...
0 kommentarer